11 månader

..är hon. Idag! Vi mår bra. 2013 var ett lyckligt år. En djup sorg. Resten bara harmoni. 

Blir religiös.

Där och då, liggandes på mage i gräset med min dotter. Se henne känna på strån, lära sig någonting nytt. Jag har precis allt jag kan önska mig!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Dödsångesten 2

Blev inte så jela bra det där med benet. Åtta rondeller var ju inget. Dan efter hade det inte räckt med tjugofem. Nu behandlad och kittad med mer än alsollösning och femton år för gammal salubrin. Och en rejäl respekt för kryp (apropå dödsångest).

Försöker hotta till det lite sista kvällen..

..här på landet. Vansinnesstort bromsbett. Behandlar med åtta alsolindränkta rondeller och ändå är det inte täckt. 

Två veckor på landet är till ända och hujhuj det har varit som en lång dröm. Sol och bad och både sena kvällar och morgnar och så två syskon som lär känna varandra och är förtjusta i vad de möter. Måtte detta harmoniska halvår följas av många många fler.

Det är nåt med föräldraskapet som gör att jag får dödsångest av en förkylning. För tänk om just den förkylningen inte är en VANLIG förkylning utan en dödsförkylning, ja då står mina barn där utan mamma. 

Och jag har fortfarande inte kunnat författa ett brev till min dotter. Om skrivna ord kan stocka sig så har de gjort det. 

Nej, jag är faktiskt inte förkyld. Men idag badade jag i sjön i tjugo minuter (till axlarna!) med min vattenrädde pojk, och det var sån lycka sån lycka. Så jag skulle ju kunna bli det (jaja jag vet smittovägar men jag sa ju att den kan vara en annorlunda förkylning!). 

Bakom kulisserna

Vi har nu varit föräldrar i fem år och det firade vi med en folköl och knäcke i trädgården när barnen somnat. För övrigt en dag där vi briljerat i vårt föräldraskap. Ujujuj vad dagen blev toppen, och han har ingen aning om hur mycket planering som låg bakom. 

Han tror att vi gick på gröna lund och hade vrålkul (det hade vi!). Förstår inte alls att vi bakom kulisserna tajmade väckning, presentutspridning, mat och lek helt perfekt. Men det ska man inte heller förstå när man är barn och fyller år. Man ska bara ha superroligt.  Men Femårsdagen (hela handen, nu i målvaktshandskar) alltså, vilken pepp.

Vikten av att nudda min man

Hemma hos svärföräldrarna. 

Av någon anledning hamnar alltid de i soffan och jag och G i varsin fåtölj. Och jag inser, igen och som vanligt, att jag behöver hans fysiska kontakt. Sist frågade jag faktiskt svärmor om vi kunde byta plats.

Kvällarna är vår tid. Dagarna är mycket projektledning. Vi spelar i samma lag, men det är sånt fokus på barnen. Äta, sova, leka, älskas. På kvällarna hänger vi. Pratar, ser på tv, slösurfar. Det första att föredra, men oavsett aktivitet alltid nära varandra. Här, hur mycket jag än tycker om att vara här, så saknar jag att nudda min man. Det ger mig energi.

Eken inom räckhåll, ett år senare.

För lite drygt ett år sen satt jag där, gravid och hade precis fått veta att jo, nu slog det faktiskt ett litet hjärta där inne i magen. Så enormt lycklig och illamående. Åt pizza under eken. Tittade på mina killar nere vid vattnet. Vi var där ikväll igen. Jag, mina killar, och vårt lilla hjärta. Nu utanför magen och fem månader gammal!

Vår son i bild.

Sommarkväll. Sitter ute, pratar om glada barn och ljuva ting. Kommer in, gör mig i ordning och får denna bild på mms från G i badrummet på övervåningen. Älskade, älskade bråttom-unge. Det här är du på pricken! 

ett av alla fel jag kommer göra.

Du sov så länge att det började bli dags att gå och hämta storebror på förskolan. Jag borde väcka dig så att du skulle hinna äta, men det tog emot när du sov så lugnt och skönt. Jag tänkte att kanske vaknar du mjukare om jag fixar lite i köket än om jag bara lyfter upp dig? Så jag började plocka ur diskmaskinen. 

Och du vaknade med ett skrik. Du blev jätterädd.

Älskade lilla ungen min. Många, många gånger kommer jag göra fel, och du kommer bli både arg och ledsen på mig. Men jag vill att du ska veta att allt jag gör, det gör jag med ditt bästa för ögonen. Med den allra största kärleken till dig.