Ja, jag tror att jag befinner mig i den mest kompletta, mest harmoniska fasen av mitt liv. Det är så mjukt och fint och ombonat. Det kom ingen tvåbarnschock. Eller jo, en tvåbarnsglädjechock. Konflikter varje dag, givetvis, för så är livet med en snart femåring. Men vår snart femåring är glad och nöjd med livet och jag är så glad för honom. Vår bebis är glad och nöjd med livet. Äter, sover och bajsar två gånger i veckan och jag är så glad för henne.
Min man är nöjd med livet (och jag är glad för honom, min man. Mitt allt!). Jag är nöjd med livet och ja, ja är glad för mig själv också. Vi gör hyfsade veckomatsedlar och följer dem ganska bra. Vi planerar semestrar och känner att nämen vi kan väl vara hemma? Det är ju så mysigt här. Dessutom ska vi iväg en månad i höst. Planterar jordgubbar och letar billiga blomster på Plantagen. Vi sparar föräldradagar och lever på sviiiinlite pengar och tycker väl inte att det är så festligt egentligen, men äsch det funkar. Vi lever svenssonlivet upphöjt i två, så vansinnigt långt ifrån mitt femtonåriga jags drömmar och det är helt perfekt. HELT PERFEKT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar