Mjukisbyxfasen, 37+5.

Hade fikagäster i helgen, en av A:s nya förskolekompisar med familj. Jag försökte klä mig respektabelt, men det gick inte. Inte heller kan jag ha mina ringar längre. Och jag tror att jag får ont i nacken av att ha dem runt halsen. Svag!? Men jag står ut, vägrar gå utan.

I morse berättade G att han hade tänkt filma mig igår kväll, jag hade snarkat så högt att han inte hörde vad som sas på tv:n. Han ville dela stunden med mig. Fy fan. Just det här att inte kunna kontrollera sin kropp, jag avskyr det. Att inte kunna vända mig som jag vill, sova som vanligt och nu dessutom SNARKA. Usch. Välkommen ut nu, bebisen vår!