Förlossningen

Förlossningen.

Den var snabb. Från noll till hundra på ingen tid. Från köksbordet till taxin till 6 cm till "den här bebisen kommer komma mycket snabbt" och så var hon ute.

I själva verket tog det fyra timmar från köksbordet, från en liten, liten mesvärk i timmen och orden "det kanske kommer ta tid det här, jobbigt att vi typ lovat A ett syskon idag". Gick och vilade, det ska man ju göra har jag hört, och plötsligt: värkar! Igen! Med några minuters mellanrum. Likadana som sist: inte speciellt onda och inte speciellt långa. Ringde in och sa att nu är det på gång! Blev välkomnad när vi ville, sa att vi avvaktar. Nästa stund: pang. 1½ minuts mellanrum. G ringde taxi och jag grät och grät, var så rörd över att han beställde en taxi till förlossningen. Äntligen.

Kom in. Möttes av trygg trygg trygg barnmorska och bm-student. Kontroll: 6 cm. Mindre än en och en halv timme senare var hon ute. Hon for genom min kropp, gjorde inte ont men kändes som.. Ja. Om förra förlossningen kändes som en storm så kändes den här som en orkan. Tyfon. Det var så intensivt.

Livrädd att spricka. Klarade mig utan ett enda stygn. Och utan bedövning, inser tacksamt att jag är "en sån" som föder utan större smärta. I alla fall inte i avslappnat läge, och det gick bra även den här gången. Och det var bara vi, jag och G, barnmorskan och bm-studenten på rummet. Lugnt, dunkelt och intimt, inte som i slutskedet med A, mycket folk och dropp och strålande sol.

Direkt efter förlossningen: kanonnöjd. Lycklig och lättad. 

Några dagar senare: lite förvirrad. Vad fort det gick. För fort för psyket? Hann jag med? Där och då: ja. I efterhand: vet ej. Men jag hade ju inte heller något val. Kanske var det den intensiva förlossningen som gav den djupa dippen. Kanske inte. Intensiv förlossning - intensiv lycka - intensiv dipp.

Försöker fokusera på där och då-känslan och om några veckor ska jag tillbaka till den förlösande barnmorskan. Hon var fantastisk och med tanke på barnmorskeupproret (de gick ut i tidningen samma morgon..) känner jag mig lyckligt lottad som fick ha henne på rummet hela förlossningen. Tack tack tack.