Fel men rätt. Så rätt!

I lördags kokade jag frukostägg. Till svärmor och svärfar och vår familj: jag, min man och vår onge. Sex ägg. Det blev ett över, jag förstod ingenting. Tills jag insåg att jag räknat vår lilla familjedel till fyra. Mycket märkligt.

Men tänk, tänk att vi var ju faktiskt det. Fyra. För igår testade jag positivt. Jag är gravid. Stor lycka!

"Vi gör vad som krävs, wifey!"

Vi har lite problem med att få till graviditeter, jag och min man. Vi behöver en doktor och vi behöver mediciner. Nästa steg: Jag får spruta i magen och min man får spruta i en burk. Jämlikt ska det vara. Tolv dagar in på det nya året fick jag mitt första frikort i sjukvården. Jag är trettio år. Är det tidigt eller sent?

Jag tänker på det här med överbefolkning. Jag är en av de kvinnor som inte skulle bidra till att öka på utbredningen. Tellus eget vis att begränsa oss. Är det rätt att gå emot det? Mixtra?

Ego vs Tellus.

Vi har ju ett barn. Ett högt älskat doktorsbarn.

Men nu är vi där ändå. Mixtrar och längtar.