tisdag 25 december 2012

Ro

Fin jul, vi har bra folk omkring oss. Men nu hemma efter obehaglig körning genom ett underkylt Sverige. Fötterna högt. De börjar svullna. Redan, förra gången betedde de sig som tempurmadrasser i slutet. P4-konsert på radion och en liten nöjd kille som snart sover sött. Två timmars brädspel (Angry Birds, oväntat roligt!) med dem jag älskar mest, stearinljus och popcorn. Borta bra men hemma bäst.

Vill inte lämna vår stad mer innan bebisen kommer. Har en nyårsresa inbokad men jag vill boa in mig. Ego eller löfte? Jag vill packa väska, sätta ihop skötbord, köpa blöjor, badbalja och bilstol. Vara med min lilla familj i lugn och ro, tanka A full med föräldrakärlek inför den prövning som komma skall.

34+0 i morgon.

fredag 21 december 2012

A 4 år och 5 månader

Hej älskade A.
Du är nu 4 år och fem månader. Om tre dagar är det julafton, och om ungefär en och en halv månad blir du storebror.
 
Under hösten har det hänt mycket. Vi har flyttat, du har börjat på en ny förskola, fått nya kompisar och blivit stor. Och trött!, säger förskolan. Det har vi också märkt de senaste veckorna. Jag har gått i skolan och du har inte kunnat gå lika korta dagar som du brukat göra. Nu i november och december har det blivit några riktigt långa dagar. Men vi får en sån fin hjälp av mormor, hon hämtar dig flera gånger i veckan redan vid halv tre. Det är vi så glada för, allihop.
 
Igår fick du ta ett välbehövligt jullov, och du och jag hade en underbar dag. Först hade vi mysmorgon, barnkanalen och frukost i soffan. Tio i åtta börjar "Gissa hur mycket jag tycker om dig?", och då ropar du alltid på mig. Gissa hur mycket jag tycker om dig är vårt program, då sitter vi så nära vi bara kan och tittar på hur lilla bruna barnharen och hans pappa är på äventyr och tycker om varandra. Det är en av de stunder på dagen som jag värderar högst. Min fina fina pojke, åh vad jag tycker om DIG. Sedan tog vi på oss ytterkläderna, du drog på dig dina ovanpå din Stålmannendräkt, och så gick vi till centrum och lånade böcker på biblioteket. På vägen dit var du på ditt allra mest strålande humör och hälsade på varenda människa och hund. Speciellt hundarna: "hej lilla vackra hunden!". Du fick många glada svar (både från människorna och hundarna!). På vägen hem fick du akuttrötta ben och gnäll i rösten. Då gäller det att hitta på något kul och du blev heltaggad på att räkna lyktstolpar. Du fick springa tre stolpar i förväg, vänta på mig och sen springa tre till. Jag är ju ganska långsam nu, vår bebis tar så väldigt mycket plats i magen. Vi kom hem med ett glatt humör i behåll.
 
Bebisen. Du längtar! Vi läser böcker och tar reda på hur bebisar blir till. Du lyssnar på magen och översätter vad bebisen säger. Då pratar du alltid med din allra mjukaste röst: "bebisen säger att den längtar jättemycket efter oss". Du gör upp planer för hur du ska lära bebisen bus (hoppa i soffan och smaka på pepparkakshuset fast julen inte är slut!) och många, många kvällar har du kommit upptassande med namnförslag. Glada Musen, Vackra Människan, Vulkanis, Kim, Sötis och Ulla-Lisa är dina allvarligt framförda bidrag. Igår kväll funderade du länge över namnet Nina "det kan man få heta både om man är kille och tjej." Jag och pappa har några andra förslag också, men blir så glada över att du tar ett sådant ansvar.
 
 
Vi jobbar vidare med det här med att vänta på sin tur och inte avbryta. Du har alltid haft ganska bråttom, ända sedan du var bebis och märkte att du var hungrig. Noll till hundra på en sekund! Dina nya fröknar på förskolan tycker så mycket om dig. Och de säger att de också jobbar med det här väntandet. Häromveckan kom du hem, berättade glatt att "jag får sitta bredvid fröken på lunchen nu!". Hmhm! tänkte pappa och jag. Så vi frågade fröknarna om det kanske var så att du behövde hjälp att sitta stilla, och jajjemen. Så var det! De ville inte tjata på dig, så du fick flytta och sitta intill fröken "då kan vi klappa lite i stället för att tjata på håll". Vilka bra fröknar du har. Efter jullovet ska vi sätta oss ner med dem och prata om hur vi tillsammans kan hjälpa dig på bästa sätt, så att all din härliga energi bara blir en tillgång.
 
Här på din nya förskola har du fått några riktigt fina vänner. När jag lämnade dig i måndags stod två av dem vid datorn och skrev av era namn. "Hej A! ropade de, vi får plats här alla tre!". Då känns det väldigt fint att lämna dig. Du leker fortfarande jättefint med kompisar, och hamnar aldrig i konflikter. Du slåss inte, även om du nu börjar tycka att det är väldigt spännande med svärd och Star Wars. Dina Legogubbar blir Star Warsgubbar och ditt såpbubblerör blir ett svärd. Pappa och jag har lättat lite på vårt vapenförbud. Vi gillar ju egentligen inte alls att barn leker krig, men nu kompromissar vi. Du får leka men aldrig någonsin sikta på någon eller låtsas döda. Vi pratar en del om vad krig och soldater är. På din nivå, naturligtvis.
   Du funderar en hel del över kärlek och du vill absolut gifta dig med en av dina vänner "För vi är KÄR!". Samtidigt blev det ett problem i helgen, när du berättade att du ville bli kung och hur blir man det? När vi berättade att då måste du nog gifta dig med en tjej som heter Estelle tog det inte många sekunder innan du ratade kungatiteln till fördel för din kompis. Du sätter kärleken framför tronen och det är härligt. Fortsätt så!
 
Medan jag har skrivit det här har du suttit på mattan i hallen här uppe och gjort ord av Alfapetbokstäverna. Du kan alla och du kan skriva ditt namn. Precis just nu ropar du och frågar hur man skriver OST. Vi ljudar tillsammans och du prickar alla bokstäver. Du är jätteduktig på siffror också. Ofta vill du att vi ska fråga dig vilket som är mest. Du har blivit ganska avancerad och vet precis vilket som är mest av 76 och 58. Lite svårare är det med hundratal, du klarar 134 och 125 men ännu inte 299 och 301. I förrgår gjorde du oss riktigt imponerade: "idag är det 19:e. Då är det fem dagar kvar till julafton". Wow!

I morgon åker vi till farmor och farfar, och på måndag är det ÄNTLIGEN julafton. Du har fällt en hel del tårar nu i december för att tiden går så väldigt långsamt. "Man måste bara VÄNTA och VÄNTA hela tiden!!!" Ja du har så rätt, och nog är det ganska nyttigt. ;) På julafton kommer mormor, morfar och morbror också. Roligt va?


Puss och kram! Vi älskar dig mest i världen!
Mamma

mardröm

I morse vaknade jag av att G kramade mig jättehårt, och sa att han "drömt en hemsk mardröm: Du ville skiljas!". Din mardröm är min mardröm, G. Jag vill att det alltid ska vara vi!

onsdag 12 december 2012

nedräkning

Barnmorskebesök i morse. 32+0, det tar sig. De senaste fyra veckorna har rusat fram. Tänk om de första veckorna hade gått lika snabbt? Nu har jag en ynka skoldag kvar och ett ynka inplanerat möte innan jag går på ledigt och bebisväntan. Det känns fantastiskt. 

Vi pratade om bb-tid idag. Som omföderska brukar man vara kvar en natt. Frågade om besökstider och får A komma dit, så här mitt i infektionsperioden? Han får komma dit, "han får till och med vara med under förlossningen om partnern tar ansvaret". Tårar. Äntligen en plats, bortsett från min egen arbetsplats, som fattar vart fokus ska ligga. Men nej, A ska inte vara med under förlossningen. Men i mina drömmar, då när bebisen kommit ut till oss och allt har gått så där rosa-bra, då kommer också A till bb och så är vi där och trimmar in oss alla fyra. Tänk om det blir så.