att anklaga sig själv

Jag insåg häromdagen: jag har tagit för givet att det var mitt fel att vi fick missfall. Att det var för att den lilla inte landade tillräckligt mjukt. Att mina millimeter slemhinna inte var tillräckliga. 

När nu skräcken lyckas ta sig igenom, isar det i hela kroppen. 

Tänk om den här lilla inte heller får en chans. På grund av mig. 

Men plötsligt slog det mig. Tänk om det var bebisen som inte blev rätt. Inte jag som var fel. Det kan ju vara så. Att jag inte får några höjdarhinnor, men att det är good enough ändå. Svindlande. Då har ju den här lilla en ganska stor chans. Tänk att det inte slagit mig förut. Vad har jag för ett överjag? Brukar ha en hyfsad förmåga till kritiskt tänkande. Nu har jag har bara, som sagt, tagit för givet att det var mitt fel. Otroligt.

wild and crazy

Visning i morgon. Går all in och skippar basilikan.
Citronmeliss, det hade de inte väntat sig!

vandra stigen igen



Nyckelviken 19/5

Nu ska vi vandra stigen igen. Den långsamma vandringen mot januari/februari. Eller i alla fall ultraljudet i vecka åtta. Tänk om det går vägen den här gången..

våga hoppas

Jag låg vaken halva natten. Vände och vred och tänkte. Kom fram till att jag ska våga låta glädjen leva. Den kom direkt, pang. Den här gången också. Inte trycka undan. Våga hoppas! Våga tänka namn!

För fullkomligt oväntat är jag gravid igen. Den senaste kuren gav ju inte heller så bra förutsättningar, men det kan faktiskt gå vägen. Vårt lilla, lilla Mallorcafrö.

Ni som känner mig, det här får vara en hemlis ett tag till. Kram på er.

Fertilitetskompensation, eller om samhällets snedfördelningar

Fertilitetskompensera. Lösningen på min ågren.

Var hos doktorn idag för jag-vet-inte-vilken gång i ordningen. Har nu tagit fem Pergotimekurer i mitt liv. Snöar in på detaljer, men det mesta är ju googlingsbart och kanske kan det vara till stöd för någon. Nåja, tre av dessa har resulterat i en för tunn slemhinna = mindre chans till hel graviditet. Enligt läkaren är det optimala 7-8 mm, men hon hade sett hela graviditeter som började med 2 mm-slemhinnor. Två av gångerna har det varit bra, en av de bra gångerna resulterade i A. En av de dåliga gångerna resulterade i lilla oktober som bara blev februari.

Pergotime är en för samhället förhållandevis billig medicin, 81:- per månad. Plus subventionerade läkartider då.

Nästa steg, som vi nu är på väg att ta, är ett läkemedel som heter Puregon. Sprutor á 2500:- per månad. Plus kanyler och ännu fler subventionerade läkarbesök än jag redan utnyttjat. 2500 men mycket billigare för oss, eftersom vi lever i ett land med en extremt generös läkemedelsförsäkring. E-receptet är ivägskickat och hjälpmedelskortet är skrivet. Men jag brottas med generell ångest över vad de 2500:- kan göra för någon som behöver dem bättre. Herregud, det finns föräldrar i Sverige som inte har råd att köpa vettiga vinterskor till sina barn. För att inte tala om hur det ser ut i andra länder. Och så ska jag hämta ut svindyra lyxmediciner nästan gratis.

Men så slog det mig idag. Kan man klimatkompensera så kan man väl fertilitetskompensera? Bingo!, sa mitt samvete. Fantastiska organisationen BRIS har redan vårt stöd, men framöver ska vi välja ytterligare en organisation varje månad. En pytteorganisation. Helt rätt.

Vad är en katt värd?



legokatt med ont i munnen



Vanligt rutin-vaccinationsbesök för vår överlevande katt resulterade i trist tanddiagnos som -hurrejhurrej- inte täcks av försäkringen. Kämpade mot tårarna i bilen och bröt ihop när mamma ringde. Vad är han värd, vår äldsta "unge"? Kan en katt leva fint liv utan tänder? Ska vi gå från tvåkattfamilj till ingen-kattfamilj?

Katterna har förut aldrig haft någon stor plats i mitt bloggande. Men ack vad viktigt deras väl och ve är för husfriden. Och mitt arma hjärta.

där satt den!



pappa, mamma och treåring
med glada fötter.



Hemma sen ett par dagar. Utvilad! Lycklig! Jag känner mig hel igen. Sju dagar av kärlek, promenader, mycket bad och god mat. Sena nätter med G på balkongen, solnedgång över bergen och oh so romaaaantic det är att bara prata och prata och prata utan att "bara kolla telefonen". Känner mig helt småbarnsförälder, vill åka tillbaka. Samma hotell, samma lägenhet. Det var perfekt. 

enough now

Är helt OVAN vid att inte kunna svara jo men det är bara bra! när folk frågar. Pigg å glad. Men nu får det vara nog. Mallorca i morgon och jag kommer komma hem som en ny människa. Sen är det bara försäljning och lite annat jox kvar innan semestern.

Bottennappsdag igår. Det är bara för mycket, hittar liksom inte den röda tråden. Men slås återigen av värmen omkring oss. Skrev en uppgiven status på facebook och bara BAM, så väller det in kärlek. Åkte sen ytterst emotionell till jobbet med intentionen att hålla fasaden, men fällde omgående några tårar med tentakelkollegorna. Det är fint hur de bara kan känna in på en sekund och dessutom vågar "lägga sig i".

En bra grej: vi är igång med medicinerna sedan några dagar tillbaka. Äntligen!!!