Nasse har hamnat i ugnen men är glad ändå.





hemnet, nej tack

Jag är löjligt förkyld. Men ska ej gräva ner mig i detta faktum, att läsa om andras sjukdomar är inte speciellt kul.

Dagen ägnas åt att packa ner bohaget i lådor, hemmet ska säljas pronto. Tre månader tidigare än beräknat! This means att vi ska måla, homestajla och byta ut de tavlor som kan tänkas verka stötande för eventuella köpare. Bröllopsfoto över sängen kan visst signalera att här har det legats! Och det vill folk (köpare) helst inte tänka på. Detta ska ske inom en vecka. Sedan är det Mallis och sedan är det fotografering och heeeemnet.

Jag avskyr tanken på att vårt hem ska ut till allmän beskådan. Alltså hatar. Missförstå mig inte, jag älskar vårt hem. Tycker att vi har det jättefint. Men jag vill inte bjuda in grannar och annat nyfiket folk till en rundtur. Det är ju PRIVAT! Vill inte att de ska följa budgivningen och tänka att det där gick ju inte så bra, eller herregud vad de får pengar.

Hade hoppats att vi skulle kunna sälja innan hemnet, eftersom vi haft lång tid på oss. Mäklaren trodde det, har många försäljningar i området och skulle tipsa de som inte vann. Men så vips blev inflyttningen i det nya huset ändrad och vi ska sälja före sommaren och inte efter. Hell.

TV:n som barnvakt.

A har tittat på "tv" i en kvart nu. Sitter gülligt med krökt rygg ("jag är som en banan") och blicken låst vid Big Packen. Nu går det visst ett program om krokodiler. Hjärtungen min.

Vi är lediga idag, ska åka och byta däck. A är oerhört peppad på det. Själv är jag mest peppad på att vi slipper göra det själva. Däckhotell med byte -så värt 1000 kronor per säsong! I alla fall när man som vi förvarat våra däck 25 mil bort och i många år ångestat halva hösten över att snöfallen ska börja för tidigt.

underbara vår

Renstiernas gata/Bondegatan kl 11:42.

20:e april. 2 grader, horisontellt piskregn. Snöblandat.

Bra saker: 

1) Det verkar inte vara något farligt fel på A:s ögon.

2) Doktorsbesök idag. Vi bör snart kunna börja om igen. Iakttagelse: sjuksköterskan (ny?) som tog blodprover presenterade sig. Blev glatt överraskad. (???).

ett inlägg utan slutsats.

Det har gått nio veckor sedan vårt missfall. Jag är fortfarande ledsen. Det kom över mig igår kväll igen. Vi borde ha varit i vecka sexton, vi borde ha klarat KUB-testet med glans och vi borde ha börjat planera föräldraledigheten. A borde ha vetat om att han skulle bli storebror, kunnat dansa glädjedansen som de andra, och jag borde ha börjat med mammabyxor. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, det har det här året visat med all (o)önskvärd tydlighet.

Vi brukade tänka att vi har sånt flyt. Men nu, de senaste dagarna, har det slagit mig att det nog bara handlat om inställning. En grundpositiv inställning om att allt löser sig till det bästa. Vi har varit (och är) så kära och lyckliga och tänkt att tillsammans klarar vi allt. Och det har vi gjort, i tio år. Vi har besegrat svåra sjukdomar, dödsfall och plötsliga otäcka händelser. Vi har mot oddsen blivit föräldrar och sen inte sovit på tre år. Och hela tiden tänkt ja, att vi har flyt. Det har ju gått vägen alltihop.

   
Nu kommer det mörka tankar. Vi har ju faktiskt drabbats av en hel del tråkigheter. Mamma sa det en gång, att nu får det jobbiga ta slut för er! Jag förstod faktiskt inte vad hon menade då. Vi hade ju klarat det bra, flytet igen. Nu när det kommit så tätt och varit så djupt ledsamt känner jag att de mörka tankarna tar över. Jag är så ledsen för att vi inte får en oktoberbebis. Jag är så ledsen för att vi inte fick behålla vår knasiga, underbara katt. Jag är så ledsen för att han hade jätteont i fem dagar och ändå dog och för att vi inte var där (för det får man inte*) och klappade honom mellan ögonen.

Jag längtar efter G. Han är iväg ikväll och jag vill att han ska komma hem. Jag behöver att han ska komma hem.

*om de inte är döende. han var sjuk och plågad men de trodde inte att han var döende. men plötsligt blev han så väldigt sjuk att han behövde avlivas på stört. fem dagars plåga till ingen nytta. världens sällskapligaste katt dog utan sin familj. det skär i hjärtat.

bilder av harmoni (?)

Det här skulle kunna vara bilder av harmoni. I själva verket är det en (betänk post kräksjuka) långpromenad och frukten av "var i helv. är mina bilnycklar?". Tack och lov för onge på strålande humör, mitt i den ljuvaste jag älskar min söta fina pluttismammis-period jag skådat!

sunkmorsa

Post kräksjuke-sunkmorsan åker till dagis i mjukisbyxor och gummistövlar. Komplett med otvättat hår i knut och finne i mungipan = ser ut som äckligt munsår. För A:s skull tog jag åtminstone på mig mascara och lite täckstift. Hoppas att de är ute, jag är i 48-timmarskarantän och "ganska svag". Ingen hejd på eländet, alltså.

Lille Katt.

Amen, hur tomt kan det bli egentligen?!?

A följer barn-sorg-mallen till punkt och pricka. Vi åkte till veterinären och tittade på vår kära kära katt, A:s bästis.  A undrade varför vi torkade ögonen med servetter, "jag brukar göra så här!" sa han och gnodde sina ögon med händerna. "Mycket bättre!".

De lekte i timmar varje dag, sällan mer än ett par meter mellan dem. De var bebisar samtidigt, älskekatten dog minst tio år för tidigt. Det är hjärtskärande att se hur han försöker leka samma lekar med vår andra katt, som visserligen är kelig men inte alls lika barnkär.

  Nallen fick följa med till veterinären, den tyckte att det här skulle bli ganska läskigt. A själv var ganska modig, sa han. Men han undrade om Katten skulle se ut som en krokodil. Krokodiler är ungefär det otäckaste som finns just nu.

Katten såg inte ut som en krokodil och nallen slutade vara rädd.

Och igår fick jag sjunga om Trollmor som lagt sina elva döda katter som inte längre kan mjaua eller äta ost. Gudars vad jag saknar det där mjauandet och ostätandet.

skitpåsk.

Började så bra. Slutade igår med att högt älskade katten dog efter fem dagars plågor.

påskglädje

Vill dela med mig av vår glädje: ett negativt graviditetstest!
Det tog bara sju veckor.

Blir ofta lite tveksam (läs: lätt äcklad) inför (andras) gravtester, i alla fall såna här. Inte såna digitala. Så tänk nu bort att det är doppat i kiss, och njut av det här ynka lilla strecket med oss!