Stjärnsoppa

Tärna de grönsaker som finns hemma. Fräs lite färsk ingefära (viktigt). I med grönsakerna och buljong, koka grönsakerna mjuka. Mixa alltihop slätt. Koka barnvänlig pasta, typ älgar eller stjärnor. Lägg på toppen i barnet som säger sig ogilla grönsakers tallrik. Voila! Stjärnsoppa! (Oftast) urgott och på vårt matbord en gång i veckan.

I dagens soppa stoppade jag sötpotatis, champinjoner, tomater, zucchini, morötter, riven ingefära, lite matlagningsgrädde och apelsinjuice.

Och ute är det vår

Det är inte snyggt ovanför MEN BYXORNA ÄR KNÄPPTA.

Eller hur

Medela bröstvårtsskydd:
"Knappt synliga under klädseln
tack vare diskret utformning".

Lugnt lycklig

Tio dagar. Tiden rusar och står alldeles stilla. De första fyra dagarna: eufori. Ja, så var det nog. De följande två dagarna: svåra. Mycket! Jag mådde uselt. Sedan: gradvis bättre. Idag: lugnt lycklig.

Jag undrar fortfarande vad som hände. Hur jag kunde pendla så snabbt från glädje till.. att må så dåligt. Baby blues, det är uppenbart idag, men jag hade ingen aning om att det kunde kännas så starkt. Hormoner, mjölktillströmning. Kanske en nödvändig utjämning, kom ner på jorden nu!

Och här är jag nu. På jorden, lycklig och tårögd bara av tanken på min lilla fina familj. Och tänk. Jag tror att vi fått en sovbebis den här gången.

En vecka och en timme

Du ligger i mitt knä. En vecka och en timme gammal. Det har varit en vecka till bredden fylld av känslor. Jag älskar dig så ofantligt mycket, min lilla dotter. Du är så liten och redan så självklar i vårt liv. Tänk att det var just dig vi väntade på.

Fredagsmyyyyyyz

Förra fredagen undrade vi och hoppades, liksom de föregående tre fredagarna, på att vi skulle få se nästa veckas Gladiatorerna och På Spåret med bebisen på magen i stället för i. Nu gör vi det!

13 februari, livets ytterligheter

13 februari 2012: svängde höger på Ringvägen.

Ultraljud för att bekräfta missfall. När jag kom hem hände det, och jag bokstavligen spolade ner drömmen i toaletten.


13 februari 2013: svängde vänster på Ringvägen.

Återbesök på bb, med en idag 3170 gram underbar liten bebis. Så förälskad att det skär i hjärtat och bara så innerligt lycklig. Tänk att det var henne vi väntade på. Hon är värd precis all väntan och längtan, klockan fyra-ångest och oro.

130209

Lyckligt mitt i natten-vaken. Tittar på min sovande, underbara make och vår sovande, underbara, nyfödda dotter.

Älskade lilla barn. Välkommen till oss.

Kan i alla fall känna..

..att magen är fin så här tre dagar över tiden. Du gör dig bra där inne, alltså rent estetiskt, lilla bebis. Men det är inte bra för din mors psyke. Det är helt normalt att gråta vid fyra-fem varje ny övertidsnatt va?

Är det därför du inte kommer ut..?

I så fall är du så klok, så klok. RS är en hemsk sjukdom för väldigt små människor.

Och så hostar och nyser hela Sverige, rapporterade Aftonbladet igår. Fyra stora virus härjar, det är visst en värre krasselsäsong än någonsin.

Mamma och pappa har timat din födelse lite dåligt, men det är för att vi längtar så enormt mycket efter dig!

Fotografiska med en Loka Naturell

Nä nu försöker jag vända denna dag-usling rätt.

Men hur svårt ska det vara?

Efter tre hoppfulla kvällar och en än mer hoppfull morgon kom så en fullkomligt hopplös kväll. Och natt. Enda stället det gör ont på nu är i halsen, men det gör å andra sidan rejält ont.

Projicerar nu, sedan EN TIMME tillbaka, all min frustration på den FÖRBANNADE plogbilen och dess FÖRBANNADE pipljud.

Det här är inte roligt.

En liten bit, bara för att känna smaaaaaken

Sjukt långt bort. 80%-ig choklad, så meningslöst att jag närapå grät i lördags (riktig bottennappsdag) när jag såg att den enda choklad vi hade hemma var just en sån.

Jag vill ha kvantitet. Massor. Fullt i munnen liksom. Bäst är "sockerbitar" med chokladöverdrag, ger bra med tuggmotstånd och det räcker med två samtidigt för att få den där effekten jag vill åt. Gud, jag låter ju helt ätstörd! Verkligen tur att detta begär kommit nu senaste veckan och inte tidigare. Hoppas att Å DET SNARASTE kunna återgå till mitt måttfulla, tråkiga "en bit för smakens skull".

Välkommen, bebisen vår. Mamma har precis sprängt toppvikten och vill helst inte gå upp mer nu.

5/2

Vaknade lite sur. Men inte orolig!

Igår gjorde vi tillväxtultraljud och visst är bebisen lite mindre än genomsnittet, men mådde alldeles utmärkt. Allt fint, bara bra. Mycket psykologiskt (psykiatriskt? ;) ) bevandrad barnmorska gav oss "extra allt".

Men igår kväll kände jag mig nästan säker på att det var på gång, hurra! HURRA!!! Åt två rejäla portioner pasta, slocknade vid nio, vaknade av ont i magen vid två. Hurra! Nej! Bara hungrig.

Nu så lugnt, så lugnt.

Två falsklarm i natt. A hade inte vaknat, han bara pratade i sömnen. Och sammandragningarna avtog. Men jag vaknade så glad idag, kroppen har börjat jobba och A har för andra förkylningsomgången sovit sig genom krupphosta. Han som annars ägnat timtals åt väsandning de där (sällsynta) gångerna han blir sjuk.

In sprang han till oss i morse, ville kolla vilka som var där. "Äsch, jag trodde ni skulle födda bebisen i natt!".

39+5 idag, och om man får tro min smarta telefon så föds vår bebis i morgon.

Mitt i natten-vaken, igen

Mitt i natten-vaken. Vaknade av stark sammandragning. Vrålhungrig, kissnödig och lite nervös. A blev sjuk ikväll igen, han som brukar vara den friskaste av oss alla. Hör hur han skällhostar ibland från sitt rum. Snart kommer han nog vakna och komma in till oss. Jag tog en shot av hans hemmagjorda Dunderhonung (jag gör den till dig mamma, för då kanske du får ont i magen!!) innan han gick och lade sig, sa att den kanske funkar så bra att mormor och morfar får komma hit i natt, trots att du är sjuk! Spännande, tyckte han. Puh.

Lilla gubben, han blev stor idag. Denna underbara dag som bjöd på strålande sol och gott kaffe på baksidan med grannarna. Han kastade toalettringen helt plötsligt, han som alltid varit rädd för hål och så sent som häromdagen sa att han skulle behålla den där ringen tills han blev arton, kanske nitton år. "Man är väl ingen toalett-mås, heller" stoltserade han idag. Jag vill aldrig berätta att det heter mes. Vi jublade och åkte direkt till leksaksaffären, och oj vad han gick länge i gångarna innan han valde en present.

 

I morgon (idag) blir det vab. Eller förlossning? På något vis får vi i alla fall säga hej till vår bebis. Barnmorskan bokade faktiskt in ett tillväxtultraljud till eftermiddagen.

Jag tänker på den där natten för fyra och ett halvt år sedan. Det började såhär då. Sen satt jag vaken, på helspänn hela natten, och kände hur sammandragningarna kom tätt. Utan smärta, men tätt. Framåt morgonen somnade jag och på eftermiddagen började det om igen. Ett halvt dygn senare föddes A. Är vi där igen? Jag har hela tiden tänkt att det ska börja med slemproppsvarning ett par dagar före, som med A.

Jag räknar timmarna till rusningstrafiken, stan korkas igen om cirka sex timmar. Kanske kan vi lämna en stund på förskolan om det kniper, om mormor och morfar fastnar i trafiken? Det kan vi nog.

Vi får se. Jag känner mig lugn, trygg och glad. Oavsett om den där sammandragningen, som nu följts av flera, är startskottet eller ej så får vi snart träffa vår bebis. Jag längtar!

Och nu vaknade vår lille kruppkille, nu ska jag mamma mig riktigt, riktigt bra.