Tio dagar. Tiden rusar och står alldeles stilla. De första fyra dagarna: eufori. Ja, så var det nog. De följande två dagarna: svåra. Mycket! Jag mådde uselt. Sedan: gradvis bättre. Idag: lugnt lycklig.
Jag undrar fortfarande vad som hände. Hur jag kunde pendla så snabbt från glädje till.. att må så dåligt. Baby blues, det är uppenbart idag, men jag hade ingen aning om att det kunde kännas så starkt. Hormoner, mjölktillströmning. Kanske en nödvändig utjämning, kom ner på jorden nu!
Och här är jag nu. På jorden, lycklig och tårögd bara av tanken på min lilla fina familj. Och tänk. Jag tror att vi fått en sovbebis den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar