Halvvägs!

140 gjorda, 140 to go!

att kolla kön

Vi valde att kolla om vår bebis är en han eller en hon. Många långa diskussioner, G var motvillig. Men jag fick bestämma. Den får bestämma som frågan har störst betydelse för.

För mig är det här en fråga långt bortom rosa eller blå inredning, rosa eller blå body med till bb. Vi har en annan filosofi, men det är också en annan diskussion. Jag har noga analyserat om det är så att jag i djupet av hjärtat önskar mig ett visst kön på nästa barn, men nej. Det var för mig, oss, fullkomligt oväsentligt om vi skulle få reda på att vi väntar en son eller en dotter. Vi längtar bara efter ett till barn i vår familj.

För mig var det här ett sätt att försöka få en djupare anknytning till vårt kommande barn. Min förhoppning var att det inte skulle kännas fullt lika abstrakt som när jag väntade A. Då tog vi inte reda på kön, tänkte inte ens tanken och var helt eniga i det. Tyckte till och med att det var lite konstigt att folk "öppnade paketet före julafton".

Två dagar tog det innan min förhoppning slog in. Slog till. Jag stod i en barnklädeshörna igår, höll i en mycket liten och gosig overall (vit) med öron när jag plötsligt blev fullkomligt översköljd av känslor till det lilla barn jag har i magen. Tårarna rann och jag kände mig överrumplad av den kärlek som kom över mig. Och lycklig, så innerligt lycklig.

Jag längtar så mycket till februari.

RUL

5:e februari. Då väntas vår lilla bebis komma till världen. En alldeles perfekt liten bebis, tumsugare som sin mor. Det känns så stort. Liksom ogreppbart. Jag vill sitta en stund vid vattnet här där vi bor nu, njuta av känslan av att vårt kommande barn verkade må så bra. Men livet snurrar så oerhört snabbt att jag knappt hunnit sitta ner och reflektera. Landa. Ett kort cafébesök unnade vi oss efter ultraljudet, men sedan har vi fortsatt skynda, spika och packa upp. G som har slitit något enormt somnade utmattad vid 20:30 igår. 

Flyttlasset gick för en knapp vecka sedan, ikväll var A ute och cyklade runt, runt med gatans småttingar. Tio stycken i 100-centimetersklassen var de. Det var precis det här vi längtade efter. Lycka!