Märkligt att vara beroende av andra för att få barn

Slits mellan att vilja ha en trivsam och inte så deppig blogg, och att bara låta den vara det vattenhål den hittills har varit. Tids nog blir den ljuv och lycklig igen. Igen och igen? Jo, jag är ju en gammal van bloggare, om än något ringrostig på den här adressen.

I måndags var jag och älsk-ongen min till kliniken för blodprover (stackars arm). Tog honom med mig som mental sköld. Sist var det ju inte så himla kul. Han var på sitt allra soligaste humör, hoppade och skuttade och charmade damer, och jag bara fylldes av ett åh vad det inte gör något om vi kommer vara bara vi tre. Skön känsla. Minuten senare pratade han om sin vilt skenande bebislängtan, och jag kunde helt ärligt svara att "ja, mamma och pappa vill också väldigt gärna att vi ska få en bebis".

Barnlängtan, vilket obeskrivligt livsläge.

Hormonerna börjar i alla fall äntligen närma sig noll och doktorn ville att jag skulle ringa om en månad. En MÅNAD. Blev chockad och fick i stället en tid om tre veckor. Plan? Vet ej. Märkligt att vara patient till en meget upptagen läkare. Hon har vårt fulla förtroende men vi hämtar vårt mentala stöd på andra håll, så att säga.

life goes on and on and on and on

Ursäkta mig för cliffhangern med A:s öger, men vi vet ännu inte vad felet är. Undersökningen mynnade ut i ett nytt lite mer avancerat besök om en månad.

Och svaren på mina hcg-prover fick jag igår. De mynnade ut i ett antiklimax. Nya prover nästa vecka. Hurra hurra hurra. Frustrerande. Men det hinner jag inte tänka så mycket på, för livet snurrar just nu så fort, så fort. Idag konferens här i stan, i morgon och övermorgon konferens i en annan stad. Roligt.

en 3½-årings självförtroende

Ojoj vad jag är fin. Så fin. Preciiiiis som vanligt.

integritet 2

Stackars G. Han wordfuedade mot sin ömma moder och hans sista bokstäver var RGASM. Det låg ett fritt O och han slet sitt hår. Kunde inte med att lägga ordet mot sin mamma. Hade inte jag heller gjort, kan jag säga.

Jag minns att blandat med alla lyckokänslor inför att berätta om att A låg i magen fanns även

pinigt, nu fattar de att vi haft sex.

Hemkomna efter en helg i Göttlaborg. Lyckliga A lämnades av hos farföräldrarna på vägen.
  Vi har njutit av havet i Marstrand, designen på Röhsska och konsten på Röda Sten. Ätit oväntat tråkig mat, to be honest. Bowlat. Av alla förnedrande aktiviteter man kan ägna sig åt är väl bowling en av de roligare att vara dålig på.

Idag värk i kroppen och febern kom vid lunchtid. Oklart om det är influensan som slår till eller bara förkylning och träningsvärk efter bowlingen.

kroppsminnet

I morse var jag iväg till kliniken för provtagning. Hcg, gravidhormon. Insåg: har inte en enda gång gått därifrån glädjestrålande trots... sex-sju besök. Det blev tydligt idag, jag kände mig skör och ledsen bara jag såg byggnaden. Fick ont i armvecken (!!!). Tröstshoppade tulpaner och får vänta en vecka innan doktorn är tillbaka på jobbet. Frustrerad.

om ögat och toaletter

Ögat. Skräcken. Jag vilar i att dubbelseendet var infektionsutlöst, men vi chansar inte. Tillåter mig själv att vara hönsig. Det hände ett par gånger och vi fick  snabbt kallelsen till ögonläkaren. Till veckan ska far och son gå och kolla upp det. Skräckslagen gråt från A när jag berättade att doktorn skulle titta på hans öga, hickade fram "ska doktorn ta ut det?!"

Idag, enorma kliv på livsvägen: första besöket hos frisören. Ljuva onge, han konverserade så fint med henne under den halvtimme hon klippte. Bajsat på toaletten. Sa mitt i middagen: "Nu vågar jag bajsa på stora toaletten!" Enormt stort för en som i hela sitt liv varit rädd för hål och hårdnackat ratat toaletten. Ikväll ställde vi äntligen ut pottan på trappan, i natt kommer visst fåglarna och hämtar den till sina ungar. Omåttligt stolta föräldrar till omåttligt stolt barn!

Tänk om, tänk rätt:

Vi får börja om så fort hormonerna är ur kroppen!


//positive_thinking

att bli ledsen av ett positivt graviditetstest

Sist jag tog ett gravtest följde vi upp det på precis samma sätt som vi gjorde med A: Tog glada självporträttfoton med V-tecken, tänkt till bebisens album. Jag raderade bilderna från G:s mobil igår.

   

Jag tog ett nytt test inför läkarbesöket i fredags och det var fortfarande positivt. Men det är ingen bebis därinne, det är helt tomt. Alltså, ur missfallsaspekten så är det bra att det var tomt. Inga "rester". Rester efter vår lilla, lilla. Vad sorgligt det är att allt är nerspolat och klart.

  
Vi får inte börja om innan hormonerna är ur kroppen, och det går så låååååångsamt. Nästa vecka blir det blodprover igen, och det känns som om jag inte gör annat än blir stucken.

I övrigt håller jag på att hämta mig efter en krävande jobbvecka. Jag har jobbat intensivt och jag har behövt använda varenda hjärncell och ja, jag har gjort det riktigt bra. Känner mig stärkt och stark och slås av vilket fantastiskt jobb jag har. Helgen bjöd på strålande sol och livet på landet med mina älskade, älskade killar.

Vårkänslor

Solig promenad med sprudlande A,
hyfsade besked hos doktorn och en fin dag på jobbet.
Glad!