Slits mellan att vilja ha en trivsam och inte så deppig blogg, och att bara låta den vara det vattenhål den hittills har varit. Tids nog blir den ljuv och lycklig igen. Igen och igen? Jo, jag är ju en gammal van bloggare, om än något ringrostig på den här adressen.
I måndags var jag och älsk-ongen min till kliniken för blodprover (stackars arm). Tog honom med mig som mental sköld. Sist var det ju inte så himla kul. Han var på sitt allra soligaste humör, hoppade och skuttade och charmade damer, och jag bara fylldes av ett åh vad det inte gör något om vi kommer vara bara vi tre. Skön känsla. Minuten senare pratade han om sin vilt skenande bebislängtan, och jag kunde helt ärligt svara att "ja, mamma och pappa vill också väldigt gärna att vi ska få en bebis".
Barnlängtan, vilket obeskrivligt livsläge.
Hormonerna börjar i alla fall äntligen närma sig noll och doktorn ville att jag skulle ringa om en månad. En MÅNAD. Blev chockad och fick i stället en tid om tre veckor. Plan? Vet ej. Märkligt att vara patient till en meget upptagen läkare. Hon har vårt fulla förtroende men vi hämtar vårt mentala stöd på andra håll, så att säga.
1 kommentar:
Du är så klok så klok.
Jag kan inte sätta mig in i den där längtan efter ett barn, men hoppas så att ni antingen kan landa i att vara tre, eller att kroppen och själen snart är redo och grejar en bebis.
Vill ändå slå ett slag för akupunktur, så en till mig väldigt sjuk vän blivit otroligt mycket bättre på bara några veckor. Och hon har varit på ALLA undersökningar sjukhusen har samt varit sjuk i alla år jag känt henne, vilket är typ 4-5.
Massa kram!
Kom snart (när det är vårväder och vi kan sitta ute?) och hälsa på!
Skicka en kommentar