Av någon anledning hamnar alltid de i soffan och jag och G i varsin fåtölj. Och jag inser, igen och som vanligt, att jag behöver hans fysiska kontakt. Sist frågade jag faktiskt svärmor om vi kunde byta plats.
Kvällarna är vår tid. Dagarna är mycket projektledning. Vi spelar i samma lag, men det är sånt fokus på barnen. Äta, sova, leka, älskas. På kvällarna hänger vi. Pratar, ser på tv, slösurfar. Det första att föredra, men oavsett aktivitet alltid nära varandra. Här, hur mycket jag än tycker om att vara här, så saknar jag att nudda min man. Det ger mig energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar