Sakta, sakta tar vi oss framåt. 5+3 idag, om jag räknat rätt. Jag tror att första tecknen på missfallet började i 5+2 förra gången. Varje dag är en seger. Ultraljud bokat till 14 juni, inskrivning bokad till 12 juli. Jag vill så gärna gärna gärna se ett litet hjärta den här gången, vill så gärna gärna gå på inskrivning till den där glada barnmorskan jag pratade med, göra kub och berätta för A att han ska bli storebror. Både jag och G har en bra känsla, även om jag blir överraskad varenda gång jag går på damernas och inte börjat blöda. Hade otäckt nog en bra känsla förra gången också.
Jag dras med ett lätt, men välkommet illamående. Jag är jättetrött klockan nitton, men ganska pigg en timme varje natt. De senaste dagarna har jag sovit middag. Blev vrålarg på G när han bläddrade för snabbt i Metron som jag läste över axeln på honom på tunnelbanan. Svalde, han visste ju inte att jag läste. Blev i stället så irriterad på tuggummikvinnan mittemot att jag var tvungen att byta plats. Är ganska svårstörd i vanliga fall. Lite mysigt känns det, mitt i ilskan.
3 kommentarer:
Jag hade glömt bort den där nervositeten varje gång man gick på toa. Alla mina kramar och tummar till er.
ÅH vad jag också hoppas!
Åh, jag snor ett par tummar från grabbarna så att jag har extra många att hålla för er. Hoppas verkligen att det går vägen nu! Ni ska ha en liten till, det bara är så. Kram!
Skicka en kommentar