Jag har precis nattat en liten, liten kille som grät förtvivlat efter sin älskade katt. Han den mysiga svartvita bjässen som dog i påskas, den där speciella katten som kunde pussas. Han var min allra bästa kompis. Åh vad det skär i hjärtat att höra det från sin lille. Till slut grät vi alla tre. Hos mig lika delar sorg över en underbar knasig katt och ångest över tanken på hur det skulle vara om han grät efter mig eller G.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar