Ja tänk, det gick faktiskt så fort att jag inte hann ta av mig min klänning. Den fina svarta klänningen, lånad av min ena bästis och nu donerad till mig och lillasyster, för nostalgins skull.
En stund efter 6 cm-kollen skulle jag bara ("bara!") gå på toaletten en sväng, och sen byta kläder. Var lite nervös, kände att det skulle ta fart om jag ställde mig upp. Var inställd på kring sexton timmar som med A. Eller åtminstone åtta-tio. Tänkte att jag skulle ha svårt att orka med avslappningen eftersom det ju ännu bara gått några timmar. Feg-väntade några värkar och sen gick vi. Och jag hade rätt, den där korta promenaden från sängen till badrummet satte en sån hejdundrande fart på förlossningen att det bara inte hanns med. Kom aldrig tillbaka till sängen, fastnade mitt på golvet med krystvärkar. Sen kom barnmorskan med pallen och tio-femton minuter senare var Hon, vår älskade älskade lilla dotter, ute. Mött av svettig mor i partyklänning från Esprit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar