Brev till B.

Vad vi längtar efter dig!

Idag är det precis sju månader sedan vi fick veta att du finns inne i min mage, och aldrig har sju månader varit så långa. Nu är det snart dags för dig att komma ut och vi är så förväntansfulla. Jag, pappa och A. Och mormor och morfar och farmor och farfar och morbror och farbror och jättemånga andra också. Idag var jag, mormor och din storebror hos barnmorskan och lyssnade på ditt hjärta. Det slog så fint, så fint. A sa att det lät precis som musik.

kommer du till oss innan
knoppen slår ut?

Nu tar du nästan all plats i min mage. Din rumpa är precis under mina revben och så sparkar du mig på höger sida. Du har ryggen åt vänster och huvudet nedåt. Du bökar och står i, framförallt på kvällarna. Och så väcker du mig på nätterna, du gör mig både kissnödig och hungrig. När jag går ner till köket brukar jag tänka att du och jag är på nattpromenad. Att vi är där i köket båda två och det är så mysigt.
   Och vet du, du gör mig jättevarm också! Stackars pappa fryser jättemycket, för du och jag måste sova med fönstret öppet. Och den här vintern har varit väldigt kall, idag var det strålande sol och femton minusgrader ute. Och så hickar du, massor! Det gjorde A också när han låg i min mage. Ja, det gör ju alla små små bebisar. Men du och din bror är ju just våra speciella små bebisar, med just er speciella, extra söta hicka. Mammas och pappas två barn, de bästa vi någonsin kan få. Vi älskar dig redan.

Din säng är färdigställd, ditt skötbord ihopsatt. Det ligger pyttesmå kläder i dina lådor och vi är redo för dig. A frågar varje dag om det inte är dags snart, om jag inte börjar få ont i magen nu. Åh, jag längtar så himlans mycket efter dig! Jag är så nyfiken på dig. Vem är du? Hur ser du ut? Och så min och pappas stora fråga: vad ska du heta? Snart vet vi!