Alla vill väl. Det är en bra utgångspunkt. Alla våra nära och inte lika nära vill att vi ska må bra och möter oss med kärlek. Ibland går det man säger inte helt ihop med min bild av hur det är, men så är ju livet. Men meningen var det ju. Vi ville och jag blev gravid. Det var meningen att det här skulle bli ett barn. Men så blev det inte, det gick fel på vägen. Men det var inte meningen att det skulle gå fel. Kroppen vill ju inte göra fel.
Jag vaknade med nya krafter idag, jag tror att jag är tillbaka. Krascha och vända. Fortfarande skräckslagen inför det som ska hända, men inte med panik som igår och i förrgår. Igår kväll skrattade vi flera gånger och jag både tog mig ur sängen och två åttapoängare i På Spåret.
2 kommentarer:
Man ser inte mitt i det onda och ledsna vad meningen ska kunna vara med det där dumma, men jag förlitar mig på en tro om att allt ändå blir som det kommer bli bäst av. Kanske är det för att lindra smärta eller oro - jag vet inte.
Förstår din tanke och efter att ha längtat blir skillnaden mellan längtig och lycklig så stor att "smällen" blir väldigt ond.
Ni kommer göra en ny bebis, det vet jag! Hoppas det här trassliga går över snart så att du kan återhämta dig.
Kram fina!
Tack.. Jag börjar kunna tänka så nu. Är förvånad över att jag inte kunde göra det tidigare. Värdefull insikt: man reagerar inte alltid som man tror.
Skicka en kommentar