Rädslor

Älta, älta. Pratar mängder med G. Han är så klok. Ikväll är han iväg och jag är rädd. Efter nära två dygn utan blödningar började jag våga tänka att det här nog går vägen. Men ikväll kom det lite igen. Underlivsissues, det var väl inte tanken med den här bloggen direkt.

Jag är rädd att det ska börja störtblöda, rädd att det ska göra så där fruktansvärt ont som jag läst om att det kan göra. Rädd att det här ska bli ett blodigt trauma för vår älskade stora lilla treåring som så gärna vill bli storebror. Samtidigt: om det här inte går vägen vill jag veta det nu. Inte gå och hoppas så här, det är tärande. Jag är rädd för att känna mig dum som hoppats och idag litegrand trott.. Jag känner mig ju gravid! Kan kroppen luras så?

Blodprover igen i morgon. Hcg-mätning. Om det ökat sen i tisdags är det fantastiskt. Om det sjunkit är det kört. Doktorn ska ringa på eftermiddagen. Ingen bra dag. Jobbar kväll i morgon, men det har jag väl redan ältat. Men inte bara jobbar, jag ska hålla i ett studiebesök för väldigt många människor, samt introducera en kär vän och ny kollega. Kul i sig, men so so so BAD timing. I alla fall studiebesöket, att ha en vän nära känns väldigt bra. Men käre gode gud, låt mig slippa falla ner i en blodig smärthög bland alla dessa människor.