Vi har så vackra lakan. Sanslöst dyra. Vi köpte likadana som vi hade på bröllopsnatten. Igår bäddade G med gamla fula. Mörkblått underlakan, kunskap: det är mindre traumatiskt med mörka tyger om det riskerar att komma mycket blod. Det var så hemskt att gå och lägga sig. Bad G att inte tycka att jag är äcklig som går omkring med nånting dött i mig. Han sa att jag är det renaste och finaste han vet. I nöd och lust.
I morse vid frukosten räknade A in sin familj. 1, pekade på G. 2, pekade på mig. 3, pekade på mig (!). 4, pekade på sig själv. 5,6, pekade på katterna. Idag bokar vi en resa för tre personer. Svennebananresa: Alcudia på barnvänligt hotell.
Kroppen fortsätter lura mig. Jag mår så illa. Vet inte hur jag ska orka med en hel helg. Illamående till ingen nytta. Om tre dagar ska jag tillbaka, vill inte se ultraljudsbild på en livmoder utan tickande hjärta. Snart ska vår toalett fyllas med blod, vår dröm om oktober ska ut. Det gör så ont i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar