Rörd. Jag omger mig med bra folk hela dagarna. Rediga, kunniga, snälla. Oskvallriga. Igår fick jag ett förundrat sms av en kollega och vän, hon skrev att hon under de här sju dagarna som gått inte hade hört en enda person fråga någon annan om varför jag var hemma. Det har konstaterats och respekterats att jag är hemma av "privata skäl". Sedan har de själva hört av sig till mig för att fråga hur jag mår. Då har jag berättat. Och eftersom de flesta har hört av sig, så vet det flesta också. Trots det: jag är inte ett fikarast-ämne, och det känns unikt.
Men det är egentligen inte förvånande, och för att använda stora ord: jag vet att mina kollegor är exceptionella. Jag är stolt över att vara en del i arbetsgruppen. Men ändå: En hel arbetsplats som aktivt värnar om varandras integritet på det här viset, det har jag i alla fall inte jag varit med om tidigare.
2 kommentarer:
Helt underbart! Det är precis den bilden jag har av dig också, att du aldrig skulle skvallra eller fika-rast-prata någon. Du är på rätt ställe och bland bra människor och det glädjer mig!
Oj, stora ord. Tack!
Skicka en kommentar